Oro

Oro – ett försvar mot verkligheten

Oro, stress, nervositet, ångest och panik är ord som vi kan lägga lite olika betydelser i, men som i princip innebär att kroppen gör sig redo för att bemöta ett yttre hot. I den här texten använder vi ”oro” som ett samlingsnamn för detta. Vi kan hjälpa dig minska ditt oro, läs om terapi för individ här.

Orons funktion och fysiologi

För att förstå vad som händer i kroppen när vi blir oroliga är det viktigt att förstå att vår hjärna och övriga fysiologi inte har förändrats särskilt mycket de senaste 100.000 åren, d.v.s. att förmågan att känna oro har utvecklats i ett sammanhang där fysiska faror hörde till vardagen och vi behövde agera snabbt när de uppstod.

Det som händer i kroppen när vi uppfattar en situation som hotfull är att vissa delar av hjärnan skickar signaler till resten av kroppen, för att göra kroppen redo för kamp, flykt eller att ”spela död” (mycket viktiga förmågor för 100.000 år sedan!). Vissa funktioner i kroppen aktiveras, medan andra tillfälligt stängs av. Pulsen ökar, andningen blir snabbare, matsmältningen och de sexuella funktionerna sätts på paus och blodet pumpas istället ut i musklerna, vi kanske svettas, darrar eller upplever andra fysiska sensationer. Vår uppmärksamhet begränsas av det vi uppfattar som hotfullt, medan vi blir mindre uppmärksamma på allt annat. Vi får svårt att tänka klart, tappar överblicken och får ofta något av tunnelseende.

I vårt moderna samhälle har vi sällan användning för den här kamp- flykt- eller spela död-förmågan och vi kan istället uppleva de fysiska och kognitiva effekterna av oro som obehagliga och hotfulla i sig, vilket skickar en ny våg av oro genom kroppen och skapar en ond cirkel. Inget av detta är skadligt i stunden, men kan bli ett hälsoproblem om det pågår under lång tid. En effekt av att matsmältningen bromsas upp kan bli olika former av magproblem. Blir vi oroliga i samband med sex så kan vi utveckla en sexuell funktionsnedsättning. Går vi och oroar oss under många års tid förstärks nervbanor som förknippar vardagshändelser med oro, vilket automatiserar oron som då kan ta över en stor del av våra liv.

Skillnaden mellan oro och rädsla

Känslor kan antingen uppstå som en reaktion på verkligheten eller som en reaktion på våra tankar. Kroppen kan inte skilja mellan dessa, utan känslan upplevs likadan och är lika verklig oavsett om vi står inför ett verklig fara eller om vi bara tror att vi står inför ett hot. För att skilja mellan dessa kan vi kalla känslan som väcks av en verklig fara för rädsla och känslan som väcks av våra tankar för oro. Rädslan är funktionell, t.ex. om vi håller på att bli överkörda av en bil, då den hjälper oss att snabbt kasta oss undan. Oro är en missuppfattning av verkligheten som hotfull, som hindrar oss från att uppleva verkligheten som den är och begränsar vår tillgång till nyfikenhet och tänkande.

Skillnaden mellan oro och förväntan

Oro är ett försök att förklara den osäkerhet som är ett faktum i våra liv. Vi kan aldrig vara säkra på vad som kommer att hända i framtiden, vad andra människor tänker om oss eller vad vi skulle kunna upptäcka om oss själva. Men eftersom vi ogillar osäkerhet försöker vi ersätta den med förklaringar – positiva eller negativa tankeläsningar och förutsägelser. Dessa förklaringar hindrar oss från att utforska det okända och upptäcka något nytt. Den känslomässiga upplevelsen av att det okända inte är farligt utan bara okänt kan vi kalla förväntan eller nyfikenhet.

Skillnaden mellan oro och planering

Självklart kan vi ha nytta av att vara medvetna om olika risker i livet. Om vi vet att vi kan cykla omkull så kan vi minska risken för skallskador genom att använda hjälm. Om vi vet att människor ofta blir upprörda när vi uttrycker oss dömande, så kan vi välja ett jag-budskap i stället. Denna riskmedvetenhet väcker i sig ingen oro. Oro är kroppens reaktion på att vi tror att vi vet att något negativt kommer att hända.

Sunt förnuft och den inre forskaren

Så hur gör vi då för att avgöra om något är farligt eller inte? Svaret är att vi behöver verklighetstesta våra antaganden gång på gång allteftersom vår livssituation förändras. Vi behöver ta den känslomässiga signalen (oro/rädsla) på allvar men samtidigt koppla på det vi kan kalla vår inre forskare (den del av oss som är nyfiken på skillnaden mellan verklighet och fantasi). Utifrån detta utforskande, med tillgång till både tankar och känslor, kan vi handla utifrån vårt sunda förnuft i stället för enligt förlegade antaganden eller enbart känslomässiga impulser.

Orons tre källor

Oro kan komma från tre olika källor – tankar, kroppsliga förnimmelser eller det faktum att vi står inför något okänt.

1. Tankar

De vanligaste typerna av tankar som gör oss oroliga är negativa förutsägelser och tankeläsningar. Exempel på negativa förutsägelser är “Jag kommer att göra bort mig”, “Andra kommer inte att tycka om mig om jag är ärlig/spontan” eller “Jag kommer nog aldrig att uppnå mina mål”. Det här är en sorts tankar vi alla har ibland och som gör oss oroliga. Det vi kan göra när vi märker att vi gör negativa förutsägelser är att koppla på vår inre forskare och fråga oss själva om vi verkligen kan förutsäga framtiden och utforska skillnaden mellan att leva i våra förutsägelser jämfört med att leva i nuet med den ovisshet om framtiden som är ett faktum.

Exempel på tankeläsningar är “Pelle tycker inte om mig”, “Nu tycker alla att jag sagt något dumt” eller “Det där sa hon bara för att göra mig glad”. På samma sätt som med våra förutsägelser kan vi här välja mellan att leva i vår fantasi eller att koppla på vår inre forskare och ta reda på – så långt det är möjligt – om fantasin stämmer med verkligheten, genom att fråga personen i fråga om tankeläsningen stämmer. Nästa steg blir att fråga oss själva om vi tror på svaret vi får, men oavsett om svaret är ja eller nej, eller om vi tror på det, så är detta ett sätt att skilja mellan perception/empati (vår förmåga att uppfatta verkligheten som den är) och projektion (felaktiga tolkningar av verkligheten) som kommer att minska vår oro.

2. Kroppsliga förnimmelser

En annan källa till oro är kroppsliga förnimmelser som vi inte förstår, till exempel om vi plötsligt känner hjärtat slå på ett ovanligt sätt, får en märklig känsla i magen eller ett tryck över bröstet. Om vi kopplar på vår forskare och försöker beskriva vad som händer i kroppen så konkret som möjligt, så kan vi utforska om detta verkligen utgör en fara eller om vi bara är ovana att lyssna på våra kroppsliga signaler.

3. Det okända

Det faktum att vi i varje ögonblick i livet står inför något okänt (framtiden, andras inre liv, egna fysiska impulser vi ännu inte förstår) har också en tendens att trigga oro. Alternativet är att koppla på vår nyfikenhet, som gör oss till proaktiva utforskare av ett spännande liv, i stället för reaktiva offer för livets okontrollerbarhet.

Att programmera om sin hjärna

Varje tanke, känsla eller handling motsvaras av en aktivering av vissa nervbanor i hjärnan. Ju oftare vi använder en viss nervbana desto mer automatisk blir den. Vi kan se den som en motorväg. Varje gång vi i stället tänker, känner eller gör något nytt skapar vi nya förbindelser i hjärnan, vilket kan liknas vid att trampa upp en ny stig. Till en början kommer det nya beteendet att kräva ett medvetet val, men ju oftare vi gör detta val desto mer upptrampad blir stigen och till slut har vi skapat en ny motorväg och ett nytt automatiskt beteende. Den motorväg vi slutar använda kommer till en början att utgöra en stor lockelse jämfört med stigen, men ju mindre vi använder den desto mer växter den igen. Nervceller som inte används förtvinar medan de som används växer sig starkare.

Min främsta inspirationskälla har varit Yvonne Agazarian, grundaren av Systems-Centered Training (bl.a. Systems-Centered Therapy for groups, 1997) och den träning i relationsutveckling jag själv genomgått inom SCTRI (Systems-Centered Training and Research Institute, www.sctri.com), men jag tar själv fullt ansvar för min förståelse och användning av dessa metoder.

Björn Christensen, Juli 2022