Ilska, våld och moralisk indignation
Ilska, våld och moralisk indignation
Känslor är psykofysiologiska reaktioner som försätter kroppen i handlingsberedskap och utgör vår främsta motivationskälla. De förekommer på ett kontinuum från knappt märkbara till överväldigande.
I likhet med andra djur är vi biologiskt förprogrammerade att reagera med känslor för att detta har hjälpt oss att överleva och utvecklas. Irritation, frustration, ilska, hat och raseri är känslor som triggas av frustrerande situationer, till exempel konflikter. Det som händer i kroppen är att energi frigörs (ökat blodflöde), kroppen förbereder sig på kamp och vi har ofta aggressiva impulser som att slå, sparka, skrika, riva och bita. Ofta blandar vi ihop känslor och beteenden, men:
Ilska är en känsla – något som händer inuti kroppen Våld är en handling – ett beteende mot någon eller något
Våldsamma handlingar kan beskrivas som ett kontinuum från milda (till exempel att höja rösten, ha en hård ton eller inte svara på frågor) till verbala attacker och hot till fysiskt/sexuellt våld, tortyr och dödande. Vi kan anta att dessa beteenden ofta var funktionella i forna tiden, när människor levde under mer fysiskt hotfulla omständigheter och ännu inte utvecklat verbala konfliktlösningsstrategier.
I princip har vi tre sätt att förhålla oss till våra aggressiva impulser:
stänga in genom spänning (som en tvångströja runt våra känslor),
agera ut i form av våldsamt beteende eller
härbärgera som en inre, kroppslig, upplevelse.
I vår kultur har ilska fått dåligt rykte eftersom den förknippas med våldsamt och dysfunktionellt utagerande, medan möjligheten att härbärgera ilska och använda dess energi till konstruktiv handling är relativt okänd. Vi kan likna ilska vid en hammare, som kan användas antingen destruktivt (att slå andra eller oss själva med) eller konstruktivt (att bygga något användbart). Att bannlysa ilska är som att bannlysa hammare och vi går miste om en användbar resurs.
I likhet med andra känslor kan ilska vara en primär känsla (en reaktion på att verkligheten inte är som vi vill att den ska vara) eller en sekundär känsla (en reaktion på våra tankar, till exempel att något är rätt eller fel).
Eftersom vi människor har en extrem förmåga att tänka, har vi tendensen att göra moraliska bedömningar – vi tänker att någon har/gör fel medan någon annan (oftast jag själv) har/gör rätt. Denna kognitiva process triggar en sekundär känsla som kan se ut som och låta som ilska, men som drivs av tankar snarare än av verkligheten och hindrar oss från att känna våra primära känslor. För att skilja denna känsla från ilska (som en reaktion på verkligheten) kan vi kalla den moralisk indignation eller skuldbeläggande.
Ilska i sig är inte moralisk eller moraliserande. En hund biter dig inte för att den anser att du brutit mot lagen eller någon etisk princip – den biter dig för att försvara sig själv eller någon eller något som den bryr sig om.
Att säga att någon har gjort fel eller är en dålig person är uttryck för moralisk indignation och vad vi kan kalla en verbal attack. Beroende på hur det görs och i vilket sammanhang kan det vara en mer eller mindre våldsam handling.
Emotionell intelligens
Om vi kan lägga våra moraliska omdömen åt sidan och tillåta oss att känna vår ilska, så kan vi upptäcka att ilskan ger oss information och energi. Information om vad som viktigt för oss, vad vi är missnöjda med, och energin som vi behöver för att påverka världen. Om vi sedan kan integrera vårt känslomässiga vetande och vårt rationella tänkande så kan vi säga att vi har tillgång till vår emotionella intelligens, vilket hjälper oss att hantera och problemlösa livets utmaningar.
Hur skulle du beskriva följande (som fakta, ilska, indignation och/eller våld)?
Moraliserande är alltid fel.
Våld är alltid fel.
Jag hatar våld.
Fredliga lösningar är alltid bättre.
Putin är en idiot.
Ryssar är lättlurade och känslokalla patrioter.
Det är rätt av Ukraina att försvara sig med våld.
Att höja rösten.
Att dra ihop och ner ögonbrynen.
Att slå knytnäven i bordet.
Att hetsäta.
Om du avbryter mig en gång till lägger jag på luren.
Om du slår mig en gång till lämnar jag dig.
Om du lämnar mig tar jag livet av mig.
Vilka beteenden kan du själv komma på (verbala eller icke-verbala) som vi kan ha olika uppfattningar om (om de är fakta, känsla, åsikt eller aggressivt beteende)?
Min främsta inspirationskälla har varit Yvonne Agazarian, grundaren av Systems-Centered Training (bl.a. Systems-Centered Therapy for groups, 1997) och den träning i relationsutveckling jag själv genomgått inom SCTRI (Systems-Centered Training and Research Institute, www.sctri.com), men jag tar själv fullt ansvar för min förståelse och användning av dessa metoder.
Björn Christensen, Januari 2022